Har du hört uttrycket ”Människan är grunden lat”?
Man hör ofta detta märkliga påstående i motivationssammanhang, när man vill effektivisera någonting inom arbets- eller privatlivet. Det skapas metoder och rutiner för att vi ska vara EFFEKTIVA, PRODUKTIVA, PROAKTIVA! Bannlys ”slöseri” av tid. Gör något. Hela tiden. Helst flera saker samtidigt för att vara ”effektiv”. Nu skriver jag som om det är främmande för mig, men jag har varit just sådan här största delen av mitt liv.
Jag har blivit förbryllad tillräckligt många gånger över det här påståendet och nu behöver jag utforska detta lite. Definitionen på lat enligt synonymer.se är bland andra: ovillig att arbeta, försoffad, trög, oföretagsam, arbetsskygg. Så det är såhär man definierar ”människans grund”? Arbetsskygg och oföretagsam. Jag känner ärligt talat inte en enda sådan människa, och de jag har träffat har inte varit sådana ”i grunden”, de har varit tillfälligt omotiverade eller oinspirerade. Jag tror inte en sekund på att detta är människosläktets grundtillstånd.
Men, OM detta skulle vara vårt grundtillstånd, vad är syftet med att vi motarbetar något som vi har i vår grund? Om det är meningen att vi ska vara bekväma, lata, tröga och alla dessa egenskaper, varför ska vi slåss mot det dag ut och dag in? Varför pressar vi oss till att vara något vi inte är? Om vi är lata i grunden, måste vi istället kämpa för att vara 100% effektiva då? Vad borde vi vara? Enligt vem?
Vad skulle hända om du från och med nu, från och med denna sekund, helt ger upp alla föreställningar du har om lathet och effektivitet?
Vad skulle hända om du slutade slåss för eller emot alla tankar om hurdan du är i grunden och hurdan du behöver vara?
Jag har hört extremt många gånger ”jag skulle klättra på väggarna” i olika samtal som handlat om att inte göra någonting under en period. Vad är det med stillhet och tystnad som är jobbigt för Dig? Vad är det du är obekväm med att inte producera något, att inte vara effektiv? Och kanske är det just detta du behöver uppleva just då? Kan det vara så att man behöver utsätta sig för känslan och ställa frågor till sig själv här?
I träningssammanhang brukar man säga att när man verkligen känner motstånd inför en viss övning och är dålig på den ska man träna på just den, det betyder att man är svagast just där. Och det är egentligen samma sak här. All form av motstånd är information du saknar eller något ditt inre vill tala om för dig. Vad händer när du får olustkänslor för att du inte gör tillräckligt? Vad är tillräckligt?
Ställ frågor, frågor är möjligheter och öppnar ditt sinne.
Men framförallt, lyssna på din kropp, lyssna på dina tankar, lyssna på dina känslor. Vem gör det annars? Vad flyr du från?
Och kom ihåg, du är där du är, mentalt och fysiskt. Känn dig nöjd med att befinna dig där du är, du kanske inte är redo för ett annat tillstånd just då? Kan det vara möjligt att det tillståndet är just perfekt, just då?
Titta inåt, det är en mycket spännande berättelse du missar!
.Aida