”Yoga är inget för mig, jag är så stel”
Har du hört det uttrycket förut? Du försöker få med en vän på en yogaklass och h*n säger ”Nej gud, jag kan aldrig göra det där, jag är så stel” eller så har vännen problem med rygg, knän, någon smärtande led, höfter eller något av de alla vanliga besvären. ”Meditation är inget för mig, jag blir så rastlös att jag klättrar på väggarna efter 5 minuter” är också en väldigt motsägelsefull replik. Du kanske rentav använt dessa själv? Vilket det än är, är det viktigt att förstå att yoga eller meditation är en resa för alla. Yogis och yoginis föds inte med flexibla leder. Man har inte automatiskt fokus och tålamod att sitta i 4 timmar meditation eller kan stå på huvudet utan svårigheter. Det är precis tvärtom!
Och det allra viktigaste jag vill förmedla är detta: Yoga ska hållas så långt bort från prestation det bara är möjligt! Jämförelse, prestation och tävling är ego, inte yoga.
Det är lite som att säga ”Mat är inget för mig, jag är för hungrig”. Båda dessa påståenden är inte bara anledningar till att man borde ge sig på yoga, det är även ett tecken på att kroppen förlorat sin naturliga rörlighet och att den har en massa blockeringar som sitter och lurar i dina leder, muskler och lymfsystem. Blockeringar i kroppen skapas både av dåliga kostval men även dålig energi i kroppen i form av tankar och känslor.
Varför skulle stelhet vara ett hinder då?
Att vara stel, inte kunna utöva övningarna är ett vanligt motstånd, men går man djupare kan man säga att det är mer en rädsla i motståndet. Men varför är det en rädsla? Därför att om man inte kan övningarna kommer ju de andra människorna där att se det. Och om man kommer dit och är stel som en stolpe och andra ser det, då kommer det vara pinsamt. Varför kommer det vara pinsamt? Jo, de kommer ju tycka att jag är dålig, att jag inte hör hemma där o.s.v. ”Alla är säkert jätteduktiga och så kommer jag dit, stel och tjock”. Den riktiga rädslan har ingenting med att du är stel att göra, den riktiga rädslan handlar om dömande.
Såhär är det ofta, man drar sig för att göra nya saker, särskilt om dessa nya saker innefattar många nya människor. Rädslan bakom handlar ofta att man inte vill utsätta sig för dömande från andra. Vare sig det handlar om yoga eller något helt annat så behöver vi frigöra oss från rädslor.
Meditation och yoga vågar jag påstå är de bästa verktygen för att lära känna sig själv, sina rädslor, reaktioner och tankar. Vi försöker idag hinna med så många människor, så många saker att de vi umgås med allra minst är oss själva. Det är ju inte jättekonstigt då att vi inte förstår oss själva på så många plan. Att sitta i stillhet eller ta den stunden med yoga inuti sig själv är svårt därför att det inte bara handlar om att vi är stela eller vill bli dömda, vi är även rädda för att möta oss själva och se vad som händer bakom alla ytliga tankar vi måste bolla med varje dag. Det är endast då vi kan lösa upp våra blockeringar.
Du förväntas inte ha alla svaren, du förväntas faktiskt inte ha några svar alls. Svar är “End of the road”, det du vill är att leva i frågor. Ställ frågor och svaren kommer komma!
Är de dömanden som jag tror kommer från andra verkligen deras eller är de egentligen mina egna?
Vad skulle hända om jag lät alla döma mig hur mycket de vill och jag släpper taget om det?
Hur kan jag använda alla dömanden jag får och ger till min fördel?
Vilken härlig känsla av frihet det ger, eller hur?
Aida